Nyår

709544ml1d5lff13.gif picture by sufor
 
 
 
Gott Nytt År !
 
Så är allt klart för firandet av ett intåg i det nya året.
Här kom det lite snöflingor i luften i dag, Jag trodde genast att vi skulle
få till baka det vita snötäcket, som vi har haft tidigare i vinter.
Men det blev bara, som om jag siktat lite florsocker över en semla.
 
Ja just ja!  nu står det inte på, förrän semlorna fyller varje cafefönster
med lite aktning.
Ja då är det svårt att vänta ännda tills den första riktiga semmeldagen kommer.
Jag har en stor svaghet, " SEMLOR" he he…
 
 
Annonser

Smällare o raketer:

Photobucket
 
                                    Nytt År 2008 :
 
Ja så är det då dags att med smällare och raketer skjuta in det nya året:
               
Hur vill jag att det ska bli? vad kan jag göra själv, för att det ska bli just så bra som jag önskar?.
Man väljer ju själv, till viss del ialla fall.
Vill man att kommande år ska flyta vidare, som det vi just kliver ur? Eller ska det bli annorlunda?
 
Det kan vara en stund för eftertanke, Trivs man på jobbet ? är man nöjd med sin utbildning.?
Älskar man den man lever med? Är man nöjd med sin lott, här i livet? Kanske flytta till en annan trakt.
 
Ja för många kanske frågor hopar sig. Andra har det bra, tänker nog inte så mycket utan låter sitt
liv flyta vidare.
Då är det den stora festens kväll, med skålar och förenande kyssar, som leende mot varandra
i förtrolighet lovande goda utsikter om kommande lycka.
 
I mörkaste vinternatten vi lovar och hoppas,
Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fika Tips:

 
 
 
 
 
th5e21633a.gif happy new year picture by kimkayzach
 
 
Mellandags fikat:
 
I mellandagarna när det mesta av Julens godsaker börjar sina i skåpen
I väntan på Nyårs firandet, Just i den skarven
 
När kaffebrödet tryter och oväntade gäster knackar på dörren.
Ja då kan det här vara ett tips att ta till.
 
Snabbt medan kaffet brygger i bryggaren, hinner jag fixa till fikabrödet
Med den färdigköpta smördegen.
 
 
 
 
 
Smördegsrullen:
 
! st. smördegsrulle
2 st. rivna äpplen
fördelas på den utrullade smördegen
ströa över med kanel och socker.
riv över en halv liten mandelmassarulle
och ströa över en halv påse flagad mandel
Rulla ihop allt till en rulle och skär som snäckor
lägg i bakformar, gräddas tills de fått fin färg.
 
 
vinterträd 048

När vardagen kommer åter:

 
 
 
 
 
 
 
Jag vill bara dansa nu!!!
 
Av lyckan att fått, rå om er under Julen.
Se era tindrande glada lyckliga leenden
när era ögon möter varann, i samförstånd.
 
Tänk vad kärlek och gemenskap är viktigt.
Sedan gör det ingenting att det var just Karin,
som vann i Bowlingen åter igen.
 
Nej jag tycker bara det är kul, att städa i valphagen.
Det gör det samma att, den mjuka vita rena snön
förvandlats till en farlig isgata.
Som ingen törs bestiga, förrän vi gått fram med
sandhinken, spelar ingen roll.
Jag sandar och mitthjärta ler
 
För i mitt hjärta bubblar som julmust,
fortfarande av lyckan.
Att fått rå om er över Julen.
 
 
 
 
 
 

GOD FORTSÄTTNING PÅ ÅRET:

God fortsättning på helgfirandet önskar Vindvittra alla spacesvänner!!mapusshela gänget

Juldags morgon :

PICT3409 
 
När Juldagsmorgon glimmar, till stallet vill jag gå:
 
Här har julen varit just så underbar, som man bara kan önska
att den skulle kunna vara. Jag har blivit farmor till en underbart fin
och söt liten kille.
Hans föräldrar håller just nu på att lära sig allt om vad han kan
tänkas behöva, för att må så bra som möjligt.
 
Själv har jag fullt upp, med en valpkull som fyller 8v. den här veckan. 
Nu ska de hitta nya hem efter helgerna. Till två små killar och en liten tjej.
Alla tre så gosiga och söta.
 
Så har jag barnen hemkomna ifrån Göteborg, Stockholm och Uppsala,
Alla med sina respektive. Äldsta dottern, med man och 4st. barn. Är ju med
i julfröden, Ja det är en härlig blandning av det mesta.
 
Allt från knäck och hemgjorda praliner. Till skinka, sill,nubbe. Risalamalta,
lax med sås. Hemtrillade små köttbullar, Janson, revbenspjäll och glögg.
Allt i en enda salig blandning.
Med min älsklings nygorda cd. med julsånger. och den söta Saras egna cd.
med egen komponerade texter och sånger.
 
Klappar av olika slag, har det ju också så klart varit.
Både inhandlade och hemtillverkade. Utsökta smycken i silver. Chokladpraliner
som smälter i munnen.
Alla med de mest finurliga rim och texter på. Ja de blev många glada skratt,en lång
trevlig kväll.  
Ja Julen är ju som bäst, när vi alla kan samlas för fest. Att umgås med småprat och skratt 
i gemenskap och värme.
 
Vädret var milt, alla ljusen ifrån husen. De upplysta granarna,som
hjälpte till att ge extra skimmer. Till kvällens sköna promenad efter sjön.
Att känna den rena klara luften som smekandes kinderna med renaste julfrid .
Ja det är det bästa med JUL.

Julgodis:

Änterligen kommer Julen med stora steg:
Nu kan vi få snaska lite extra,
 
 
Knäck På mormors vis:
 
2 dl. grädde
2 dl. socker
2 dl. sirap
 
Välj en mickrosäker skål av tex. glas. ta en lite större modell,
så det inte kokar över.
rör om och kör i full effekt i 10 min i mickrovågsugnen. Därefter någon minut i taget,
tills den är lagom i vattenprov. Man testar igenom, att man droppar lite
av knäcksmeten i ett glas med kallt vatten. om smeten klumpar sig och går
att forma till en kula, så är knäcken färdig.
 
Blanda i en näve hackad mandel, och en dl. ströbröd.
Rör om och häll upp på knäckformar.
 
 
Tryffel:
 
500 g. blockchoklad.
2 dl grädde
100 g smör.
 
Smält chokladen i grädden lyft från värmen, rör i smöret.
Nu kan man dela satsen i två och på det sättet välja två olika smaker.
 
Tex:
1. Hackad mandel vanilj en halv tsk, frystorkat kaffe.
2. hackade fikon och chilipeppar(pröva med lite en knivsudd smaka er fram till lagom styrka)
3. Några droppar pepparmynta.
4. Apelsinmarmelad.
 
Nu ska de olika smeterna stå i kylen för att stelna.
4. forma till bollar och rulla i strössel, kanel eller cockos.
 
vinterträd 029
 
 
 
.

En kall Vinternatt:

 
 
 
DEN STORA JULGÅVAN:
 
Tomten har redan varit här, på en snabb visit.
Med ett glädjens bud, om att född är. 
 
Just i natt, När månen nästan stod full, stjärnorna lyste sin klara väg.
Banade vägen för en liten kille, som på sin mödosamma resa.
 
Ifrån den varma mjuka livmoderns trygga famn ut, till den kalla vintern.
Öppnade sina ögon för världen. Kippande efter andan, Suckade lätt.
Blinkande i strålkastarljus, mottagen av kärleksfulla händer, som längtat och väntat..
 
Såg för första gången, på sin mamma och Pappa.
Med klara ögon som om han ville säga.  Här är jag !
Ge mej ljus, ge mej värme på min väg.
Ni mina föräldrar ska vara min ledstjärna, en bit på min väg genom livet.
 
Den 21/12 2007 stämplades med ens, till en viktig dag, att minnas för alltid.
Att få bli föräldrar, i djupaste förundran, över livets stora fulländade stund.
 
Att än en gång, få möta ett litet barnbarn, Se det växa och föra traditioner vidare.
När vi sträcker våra armar, i kärlek runt vår jord, hur det förenar släkter till ett.
Ja det är en av livets största gåvor,
I kärlekens tecken.
 
Grattis till liten familj, önskar en nybliven lycklig farmor.Rött hjärta
 
 
 

Skolstart del 3:

Image and video hosting by TinyPicSkolstart Högstadiet: forts.
 
Ska vi spela Poker!. Föreslår Håkan. En rödhårig fräknig kille.
Med glada lite sneda grön ögon. Som just nu piggt ser sig runt omkring, bland vårt glada spelgäng.
Medan hans långa spretiga händer, är fullt sysselsatta med att åter igen, blanda korten 
i leken, som redan varit flitigt andvänd .
 
Inte bara den sista timmen, utan så gott som varje dag.
Alla håltimmar och raster som är tillräckligt långa.
För att han ska kunna samla ett spel gäng.
Dela sina väl andvända spelkort. Som på det mest proffsiga sett,
blandas nästan som om de flöt runt hans händer av sig själva.
 
Britt som just lessnat, på korten. Ser nu på mej, med uttråkad min.
Jag är hungrig!, viskar hon. Vi kan väl gå hem till mej och fika istället?
 
Jag nickar, reser mej snabbt: Borstar bort lite gamla löv, som vill fastna på byxbaken..
Sräcker på benen som nästan somnat av den jobbiga sittställningen .
Trampar lite med fötterna, för att få stelheten i benen ge med sig.
 
Ska inte ni vara med längre? undrar nu Ulla, Från C-klassen.
Hon kisar innanför de starka glasögonen, Ser upp under rynkande näsa, i motljuset.
För att fokusera på oss bättre.
 
Ja, vi går nu ! svarar Britt.
Allt medan hon drar på sig, sin mörkblå Jacka.
Som hon just suttit på ,för att skydda de ljusa byxorna.
 
Jag borstar bort några löv från hennes rygg som följde med .
 
Vi går sakta ned för den långa slänten. Där de övriga fortsätter sina kortspel, under livligt småprat
och fnissande i mindre grupper. Ut på den lilla vägen, mellan skogen och skolan.
 
Nu struntar jag i den här skoldagen! utbrister Britt plötsligt. Hon fortsätter in genom skolporten.
mot skåpen, För att hämta sin väska.
 
Men vågar vi det!, undrar jag tveksamt. Samtidigt som jag ryser till av spänning.
 
Britt törs göra saker, som jag aldrig ens tänkt på, att man kan göra.
Ja svarar hon ;du kan vara hos mej, tills din buss kommer. Det är bara katten som är hemma om dagarna.
 
Hon plutar lite med munnen.
Fortsätter så leende, med huvudet lite på sned. När hon ser min tvekan.
Rynkar hon fundersamt på näsan .Nu vet jag!. Hon lyser upp;som om hon visste,
att nu får hon med mej. Jag hjälper dej! ,så då kan du, klarar provet! .
Vi har ju tid nu, fortsätter hon vidare. För att ytterligare beveka mej. 
 
Jag stänger min skåplucka och låser. Britt plockar ned Kemi och matteboken i sin väska.
Innan hon sliter tag i sin långa tjocka, ilsket starkrosa halsduk.
Som just trasslat in sig, emellan två böcker i skåpet. Det rasslar till, som om allt ville fly ut ur skåpet.
Hon drar nu lite mer försiktigt, för att få skåpets innehåll, att stanna kvar på sina platser.
 
Korridoren ligger tyst och öde. Alla lektioner är på gång. De elever, som inte varit med oss i skogsbacken.
Sitter nu och arbetar i sina skolbänkar
 
Den stora väggklockan tar ett skutt fram under ljudligt knäppande.
Vi tittar båda samtidigt upp, noterar att vi redan missat en och en halv lektion.
 
Tystnaden känns nästan lite olycksbådande. Eftersom den här stunden av ledighet, är stulen på något sett.
Vi snabbar oss säger Britt, varpå hon vänder, mot den långa korridoren. Med utgång längst ner.
 
Vi hinner bara en kort bit, när plötsligt dörren från lärarrummet öppnas. Städerskan konkar sig ut, med städvagnen och mopparna. Vi rycker till, av renaste förskräckelsen. Över att någon kommer, precis när vi på vår olovandes lediga tid, uppehåller oss i korridoren.
 
Jag kastar en snabb blick på Britt. För att se hur hon klarar, den ny uppkomna situvationen.
 
Men Britt , hon bara niger sött, samtidigt som hon med ett glatt leende, hasplar ur sig ett goddag, Vi letar efter Bengt!. Är han där!. Hon pekar mot lärarrummet.  Bengt är våran Matte lärare, som just nu skulle ha oss i matematikprov,
Han är förmodligen i klassrummet med de få elever som är där nu. Jag tycker nästan lite synd om "Bengan" som han kallas. Han är som en stor björn med helskägg, och en värmande humor.
 
Hon pekar nu mot den halvöppna dörren, till det "Heliga rummet". Lärarnas rum.
 
Men…, svarar städerskan dröjande. Hon drar på svaret, samtidigt som hon vrider ur skurtasan.
Så det starka medlet i vattnet, sticker i våra näsor. För att åter skvätta tillbaka, ned i hinken igen.
 
Han har väl lektion nu..?  Är ni på väg dit nu.. ? Hon kastar med huvudet, mot det håll där
matterummet ligger. Längre fram i Koridoren.
 
Ja, svarar Britt! snabbt, som om hon vore rädd. För att städerskan skulle undra, över vad vi gör här.
Under en lektionstid. Men Städerskan ser inte ut, att tänka på annat än sin städning, den här dagen.
 
Nickandes febrillt, med sitt söta lilla huvud. Så lockarna hoppar upp och ner, runt hennes ansikte.
 Vänta!.. Städerskan torkar av sina blöta händer. På sidorna, av det stora randiga förklädet.
 
Jag får genast hjärtat i halsgropen. Tänker, att nu är det kört. Men Britts lugna leende blick,
fortfarande mot städerskans håll. Ger mej nästan hjärtstillestånd.
 
Hon är inte riktigt klok tänker jag. Samtidigt som jag känner ett nervöst skratt,
som trängs och bara vill bubbla upp, ur min ihopsnörda hals.
Just som jag trampar runt och sväljer ner skrattet. Som verkligen inte passar sig, i den här situvationen.
Kommer städerskan tillbaka, med ett papper, som hon hämtat inne i lärarummet.
 
Ta med det här!.Säger hon. Det måsste legat underst i papperstraven,
som Bengt hade med, när han var här inne förra rasten.
Hon viker pappret dubbelt, så vi inte ska kunna läsa vad det står på.
Britt som står närmast, räcker snabbt fram ena handen, för att ta emot brevat.
 
Så snart städerskan avlägsnat sig. Öppnar Britt brevet. Vi upptäcker genast,
att det är facit på vårat Matteprov.
 
Britt skriver snabbt av alla svaren. Alltmedan jag väntar, lägger hon tillbaka facit på bordet, i lärarnas rum.
Som i en dimma, dansar mitt hjärta, sin egna dans. I bröstet till takten, av brusande sockerdricka i mitt huvud.
Nu är jag hellt säker på att vi är förlorade.
 
Men väcks i detsamma tillbaka, av Britts otåliga röst, Men kom nu då!
Hon stoppar en pepparkaka i min mun och snabbt en i sin egen.
 
Så skyndar hon ut genom dörren, med mej i hälarna.
Nu känner jag en stark lust att bara få rusa iväg, ut ur skolans område.
För att aldrig mer sätta min fot, innanför dessa väggar igen.
Britt slänger upp sin tunga axelväska, av svart skinn över ena axeln.
 
Den långa halsduken, fladdrar fram och tillbaka som en lång svans.Vifftande rörande sig glatt.
Som för att visa hennes glada sinne.
 
Nu går vi med raska steg mot Britts hem.
Änterligen kan jag andas ut. Kännandes solens strålar, som lyser över våra bara huvuden.
 
Trots kännslan som om vi voro brottslinar, på vår flykt ifrån fängelset. Är jag så förunderligt förvånad över Britts hellt oberörda attityd.
På långt håll kan vi nu se att ungdomarna i skogsbacken, fortfarande är de kvar, där vi lämnade dem tidigare.
 
forts. följer
 

SKOLSTART HÖGSTADIET: Forts.

 
 Photo Sharing and Video Hosting at Photobucket
 
 
SKOLPROVET:
 
Jag har alltid kännt mej liten och osäker, eftersom jag varit utsatt
för psykisk och fysisk mobbing ännda från första skolstarten.
Alla dessa elever i klass 7-A.har varit mina tidigare plågoandar
från lågstadiet. En del i feg tystnad. Andra i lite mera hårdare framtoning.
 
Nu sedan Britt kommit till klassen,överraskas jag över att se, en sådan populär tjej.
Inte har något emot att sitta bredvid mej i sin bänk,
att prata och dessutom vilja vara min vän.
 
Men fortfarande lever osäkerheten och den låga självkännslan kvar innom mej
Rädd att inte duga, räcka till.
Britt som har mycket lätt att lära, behöver knappast öppna sina läxor.
Hon bara kan änndå.
 
Själv tycks jag inte kunna få in någon kunskap.
Som om mitt huvud redan var till bristningsgränsen, fylld av en grå vaddig massa.
Som stoppar allt, som borde gå in.
Det blir bara grötigt pladder, som surrar obetyderligt runt mitt trötta huvud.
 
Nu när mobbingen stannat av. Måsste jag snabbt, försöka dölja mitt obildbara yttre,
med något annat. Jag letar febrilt innom vad jag kan komma på.
Jag vet att jag hatar skolan, lärarna har gång på gång svikigt mej.
 
Så många gånger genom åren som gått.
Att jag inte längre är öppen för, att än en gång lämna ut min tillit.
 
Gun som är Bildlärare, ser med snälla grå ögon fundersamt mot mej.
Jag kan känna hennes varma blickar, vilar där jag sitter
 i min bänk och målar, en lektionstimme varje vecka
Hennes stora mellanblonda slarvit uppsatta lösa knut i nacken,
som ser ut att vilja falla som regn,
över hennes rygg.
Den vävda hemsydda enkla klänningen. I en obestämbar brunaktig färg,
i rak modell med stora putande fickor, fyllda av penslar och annat matrial,
som hon tycker sig behöva, på sin vandring runt rummet.
När hon visar eleverna, hur de ska förbättra sin konst.
Guns klänningar ser ut att vara sydda, alla efter samma mönster.
Men med olika tyger.
Ibland med skärp,andra bara löst oformligt hängande.
som en säck runt kroppen.Visserligen i olika tyger och färger.
Ibland som rutig ylleklänning, för att nästa dag vara enfärgad linneklänning.
Som om hon ville visa att samma mönster, kan ha många olika uttryck
och ansikten. Beroende på vad man andvänder för matrial.
Trots de fula kläderna, så är Gun den vackraste av alla lärare. 
 
När hon går runt i klassen för att betrakta våra alster.
Kan hon lägga en varm hand på min axel.
Hennes andedräkt, som en ljum smekning mot min kind
Med röst som en viskning,mjuk och len.
 
Bra Katharina!. Det här är du! Att måla och uttrycka dig med färger.
Verkligen mycket bra.
 
Jag känner direkt hur klumpen i halsen kommer smygande. För att  snabbt växa sig stor i bröstet. .
De olycksaliga tårarna samlas bakom mina ögonlock.
Med sammanbitna tänder och förstelnad kropp
 
Önskar jag i min förtvivlade kamp, att hon ska gå vidare .Gå till nästa bänk i raden.
Fort innan fördämningen brister innom mej.
Så mycket vänlighet klarar jag inte.
 
Nu stålsätter jag mig till det yttersta, för att kunna klara mig mot hennes snälla ord.
Det vore alltför pinsamt, att sitta där i klassrummet och storböla, innför hela klassen.
Hur skulle jag kunna förklara, ens varför jag gråter.
Nej det går bara inte för sig.
 
I stället bygger jag en sköld av stål, runt min tunna lilla kropp.
 Skölden värker i nacken och axlarna. Den spänner hårt runt bålen.
Hjälmen trycker stramt, runt mitt huvud som vore den ett nummer för liten.
Men jag bär den stolt inom mej . Min gråt har tystnat.
 
Innför mina blickar studeras varje elev flitigt.
Hur de rör sig i klassen. När frågor besvaras från läraren .
Villka som är starka och vem är den svagaste.
 
En dag var det flera prov på samma dag.
Jag visste redan på förhand, att det här skulle bli svårt för mej att klara.
Det var inte det, att jag struntat i att träna.
Nej jag hade kämpat de sista veckorna, med att plugga halva nätterna igenom
 
Tills ögonen nästan blöder, av allt stirrande i böckerna och av ren utmattning.
Svimmande jag på kudden var natt. För att alltför snart väckas upp.
 
Brutalt, av den skrällande väckarklockans obevekliga ringande.
 
Med trötta släpande steg, gå in i badrummet, för att påbörja den nya dagen.
Min önskan var så stor, att jag skulle lyckas, Men redan nu visste jag, att det var kört
den här gången också.
 
Nej det skulle vara sorgerligt mycket röd penna ,näst intill oläsligt.
Sådana här prov var inte bara deprimerande,
 på grund av det låga resultatet.
Nej det var den röda, ilsket lysande pennans hårda avtryck på pappret.
Som så fördömmande skrek ut, som i vildaste vrede, min oduglighet.
 
Sådana här gånger brukar jag med klapprande hjärta och skakiga händer,
snabbt ta emot provet ifrån läraren.
 
Rulla ihop det, Innan någon annan hinner uppfatta all röd bläck.
Som gått åt för att rätta mitt prov.
 
Medan jag håller andan för en kort stund, i undran över om läraren
ska komentera mina svar. På pappret han just lämnar tillbaka.
Villket händer rätt offta rakt ut, inför klassen.
 
Rasten innan dagens första prov, som är Kemi!
Står vi alla elever, i samlad grupp på skolgården.
Som om vi sökte trygghet och stöd hos varandra.
En skara lite spända, i orolig undran över om vi är tillräckligt pålästa
för kraven i pappren,
som snart ska delas ut, till var och en av oss i klassen.
Jag står som vanligt intill Britt, som tycks lika avslappnad som alltid.
 
Alla tycks mer eller mindre uppfyllda av hur de ska klara provet.,
Många menar att det är orättvist. Med flera prov, på en och samma dag.
Alla 7- orna. i klasserna A-E . får sina prov samtidigt,
för att minska riskerna för fusk.
 
Plötsligt ser jag mot den sluttande Skogsbacken bakom skolan.
Det är en vacker förmiddag.
Solen skiner,luften känns fortfarande ganska varm.
Trots att hösten nu hunnit en liten bit på väg.
Som en snilleblixt, slår mej tanken. Att jag hellre ville vara som djuren,
 Vara fri ,slippa alla krav.
 
Innan jag hinner tänka tanken klar . Hör jag mej själv säga, som om jag tänkte högt.
 
"Vi struntar i dagens prov! Vi går till skogen och spelar kort istället."
 
Alla tystnar ser med förvåning på mej, som ju nästan aldrig säger något.
 
Jag vrider mej förskräckt, hade kunnat bita tungan av mej. över vad jag sagt,
innan min blick möter Jörgens.
 förstår jag meddetsamma, att han hörde vad jag sa.
 
Innan jag vet ordet av, så utbrister han högt och livfullt.
Vad sa du Katharina? 
Han är en stor kille, med yvigt mörkt hår.
En spretig fjuning antydan till mustache.
Hans röst hade redan fått manligt mörk bas, som lät lite kul till hans
fortfarande barnsliga gängliga gestalt.
 
Han har lite svårt att hålla ordning, på sina armar och ben
som tycks få sitt egna liv och ständigt vill vara rörliga.
 Nu knäpper han med fingrarna, skrattar till
med glittrande bruna ögon.
Du är ju kul du!
Villken bra ide! 
 
Det är ju Genialiskt! utbrister han.
Hur då undrar de övriga?.
 
Ja vi går till skogen och spelar kort som Katharina föreslår.
Lärarna får ju inte många elever i sina klassrum. De måsste då flytta fram provdagen .
 
Då hinner vi träna lite till. Smart Katharina! Han klappar mej på axeln.
Skrattar, kramar mej.
Dansar nu runt med mej i en vild sväng.
 
Jag hinner inte välja mina steg, som är nästan som fast, i asfalten under mina fötter.
 
Men det bekymmrar inte Jörgen, som bara lyfter mej runt, fortfarande skrattande.
 
I förvåningen över hans reaktion, märker jag att de övriga dras med i förslaget.
Snart är det ett glatt gäng som är på väg mot skogen, med kortlekarna redan framme ur byxfickorna.
 
En ny spännande kännsla. Att bli så uppskattad för något har jag aldrig upplevt tidigare.
Jag sträcker på mej och undrar om det verkligen var jag, som kom på en så bra ide.
 
Med bubblande lyckorus, fladdrande i bröstet. Så hör jag mitt klingande skratt,
när jag tar Britts hand i farten.Vi skyndar nu på våra steg, för att få vara med i täten.
 
Det var endast 2 st.tjejer. Inger och hennes bästis Siv, som tyckte det var idiotiskt, som de
uttryckte sig.
 Med näsorna i vädret, vänder de tillbaka mot skolan . Siv litet tveksamt förvirrad,
över vem hon ska följa. 
Hon är en fnittrig knubbig tjej, med kortklippt mörkt hår, lite utstående tänder.
Hennes lite pipiga röst, för trånga jeans och den gula manchesterjackan,
inköpt på deras semesterresa till England.
 Alltid klädd i nya märkeskläder.
Men efter ett nervöst litet fnitter springer hon ropandes efter sin vän Inger.
Vänta! vänta Inger, vänta på mej då!!
 
Men vi var nu ett 15-tal elever bara ifrån vår klass, som var på väg mot skogen.
Allt medan Jörgen sprang runt, med några av killarna, bland eleverna på skolgården
För att skicka förslaget vidare bland de övriga 7-de klasserna.
 
Snart var hela skogsbacken full av glada skolkande elever.
Korten delades ut och spelfesten igång.
Det var nog ingen som tänkte vidare på provet,
som skulle delas ut inne i klassrummen den här eftermiddagen. 
 
       fortsättning följer.
 

« Older entries