UR DIMMAN:

 
Från min kamera 075
 
Höstmorgon:
 
Dimman döljer landskapet, gömmer oss som under ett mjukt duntäcke.
Vi rör oss som spöken fram, i den tidiga timmen. Sökandes efter vår väg i tjockan.
 
Morgon trafiken har just startat sin färd mot arbetsplatserna. På riksvägen far bilarna
snabbt målinriktat fram. Med tända lyktor som pärlband i den täta dimman.
 
Frukosten värmer oss innombords. Den raska promenaden ger en god start, för både människa och hund
Hemma möts vi av nybryggt kaffe, som en doftande fortsättning på vår dag.
 
Hundar går till vila, jag sätter mej vid datorn. Förstrött läser jag dagens lokalnyheter.
Kollar mailen, skriver ett par brev som måsste iväg redan i dag.
Gör några korta besök hos ett par spaces vänner, sträcker på mej ser ut genom fönstret.
 
Ute stiger solen upp, lyser i vår trädgård. Tränger undan dimman, låter åter solens strålar värma.
Glittrande löv som redan tagit plats, på den ännu gröna gräsmattan. Ligger nu som de vackraste smycken i rött och gult.
 

BRITTSOMMAR:

 
P10w10038PIC00005
 
EN LITEN STUND I SOLEN:
 
Solens varma strålar lyser åter över vår lilla trädgård.
Det strilar ljuset genom lövverket i det stora gamla äppelträdet.
 
Jag sitter i den slitna korgstolen under trädet tätt intill den vridna stammen
Läser en bok som jag fått av en av mina svärdöttrar.
 
Den mjuka flispläden i vinrött känns mjuk och skön i stolen.
Nu ser jag upp, kisar mot solljuset, ser på äpplen som mogna doftande,
trängs längs de krokiga grenarna.
 
mongo den grårandiga gamla katten, som legat på en av de grövre
grenarna i trädet och tagit sin middagslur.
Vässar nu lojt sina klor, där han just befinner sig i trädets lövverk.
 
Han ser ned på mej ifrån sin upphöjda possision, kurrar en hälsning, gäspar och sträcker på sig.
En fluga flyger surrande i en cirkel förbi, nöjd med brittsommar värmen,
som änterligen kom tillbaka med den sköna solen.
 
Cherie den kloka gammeltiken fnyser, för att påkalla min uppmärksamhet.
Viftar hon med svansen, glad över klappen som hon får.
Ser på mej med ögon som vill tala om, att det snart är dags för middagsmaten.
 
Så var vilostunden över för den här gången.
Jag slår ihop boken, tar pläden över ena axeln och vi går in.
 

ÄPPELPAJ:

 
Från min kamera 128PIC00236
 
Snabbgjord äppelpaj:
 
6-7 st äpplen gärna av olika sorter
150g smör
2 dl. vetemjöl   
1 tsk. bakpulver
1tsk. vanilj
1 dl. havregryn
½ dl. cockos
 
Beredning:
 smält smöret i en kastrull, häll i vetemjölet blandat med bakpulvret.
vanilj, havregryn och cokos. rör om så det blir en smet.
 
skala och skär ned äpplena i mindre bitar i en ungsäker form.
Bred över smeten, grädda pajen i 225g. i ca. 20-25 min tills den fått vacker färg.
 
Goda tillbehör är, glass, vaniljsås eller vispad grädde.
 

LÖRDAGS NÖJET:

Kantareller 004
 
 
En härlig dag!!!
 
Det var länge sedan som vädret var så här skönt och ljumt som i dag.
Genast bestämde vi oss för att ta en liten svamptur uti skogen.
 
Att få andas in skogens alla dofter från barr och mossor, är ju hellt underbart.
Faktiskt var det också en lyckad dag ur svampsynpunkt .
Våra korgar fylldes nästan allt för fort, både med gula kantareller och med höstens trattisar.
Höstkantarellerna hade redan hunnit bli fullstora.
 
Jag och min älskling, vandrade runt stock och sten. Njöt av fulla drag, utav den harmoni,
som infinner sig på de här skogspromenaderna.
 
Inga rovdjur syntes till den här gången. Endast en liten skogsduva, flög plötsligt, förskräckt skriande upp framför mina fötter.
 
Men i de här skogarna vet vi redan sedan tidigare, att det finns lite av varje
Både björn, varg och lo. Vildsvin är inte heller så roliga att möta. Deras flockar tycks bara bli större för vart år.
 
Älg, rådjur och hare finns det nog också
Även om svinen är de som syns oftas nu mer. I mindre flockar kan man se dem ibland,
då de spriner över någon mindre väg, eller en skogsglänta.
Med misstänksamma miner, ifrån grisarna.
Som säkert vet, att vi inte gillar deras intrång, i våran svampskog.
 
Den ena historien efter den andra, vaknar då åter till liv igen. Om hur det kan gå, om flocken anfaller.
Värst är det nog, om man råkar stöta på en hona med ungar. Vare sig det är björn eller svin. 
 
Skogen 002Skogen 003

Debutantromanen:

 
ÄNTERLIGEN HAR DEN KOMMIT!!!!
 
Boken som jag väntat på så länge! Ja faktiskt som ett litet barn innför födelsedagen.
Den här boken är skriven av en söt mycket gullig svärdotter.
 
Min nyfiken het på hennes skrivande sätter nästan inga gränser
Och boken har varit hellt otillgänglig ända tills vi fick detta ex i vår ägo
som gåva från den söta.
 
 
Från min kamera 050
 
Debutromanen heter FÖRDÖMT och är utgiven genom  bokförlaget h:ström.
 
Den utspelar sig från svenskt 1800-tal.
Boken handlar om flickan Lea, som uppenbarligen är sinnessjuk.
Hon har varit det sedan hon var ett litet barn. Med sina upp och ned gångar,
sinnerliga äventyr.
Men insjuknar allt djupare, medan hennes familj inte kan göra annat än bara se på.
 
Sara Fogelberg Beyas romandebut Fördömt,
är något så ovanligt i svensk samtida skönlitratur
som ett storslaget, tragiskt ödesdrama.
Skriven i prosa, poesi och allt vad som finns i gränslandet däremellan,
för att fånga in den vansinniges omöjliga antaganden och
själssplittrande anhörigas svårmodiga tankar,  
är den en läsupplevelse utöver det vanliga.
 
Bortom meningen med orden, finns meningen som orden bär
I Fördömt bottnar det mesta i meningslöshet.
 
 
Från min kamera 056Från min kamera 055
 
Sara Fogelberg Beya
 
Föddes i Göteborg 1990
 
Hon har försökt förkovra sig genom skrivarkonsten med grund i sagor och låttexter.
Efter att ha avanserat till noveller och dikter lät hon poesi och prosa flyta samman
till en helhet utan klara skiljelinjer.
Hon började beskriva verkligheten med diffusa termer och redogöra för fantasier på största allvar.
 
Sara Fogelberg Beya tror således att man med ord kan förinta
genom att ingnorera de sociala gränserna
mellan galenskap och friskhet. Ifrågasätta verkligheten,
fasten den utgör all den sanning vi vill tro på.
 
 
 

EN HÖST DAG:

 
 
Lingon tider:
 
Nu känns höstens vindar kalla.
Färgar grönskan i rött, gult och brunt.
 
Här är det grått och fuktigt, efter alla regn.
Som fallit de sista veckorna
 
Skogen står full av lingon och svamp.
Men jag längtar efter solens värmande strålar.
 
Måste skynda ut med hinkar och bärplockare.
För att fånga dess överflöd.
 
Snart kommer frosten, för att färga allt i silver.
Bären står då kvar, som frusna pärlor, för att vissna och dö.
 
Men i stugans värme kokas lingonsylten.
Där ångan doftande stiger upp ur kastrullerna
För att fyllas på rengjorda burkar av glas.
Sparas för den stränga vinterns behov.
 
Med minnet ifrån en eftermiddag intill flosjöns vackra vyer
Där slänten mot sjön fortfarande stod full utav alla röda bär.
Som lysande i mossan, viskade om att få bli plockade.
 
Å med ett leende på läpparna, jag åter minns en fin eftermiddag
med trevlig väninna som sällskap vid bärplockningen.
 
 
Från min kamera 030
 

EN NY FEST:

 
Tidigt en september morgon:
 
Tidigt på Lördagsmorgonen startar vår resa mot staden
Vi är fortfarande trötta efter natten. Jag har sovit dåligt .
Nu känns det nästan som om jag reser mina mil i en dvala till motorns surrande.
Min trygga man, framför bilen i en jämn fart.
Där vägens skyltar visar tillåten hastighet, villket gör att resandet känns bekvämt och avslappnat.
 
Efter ett kortare uppehåll i Västerås, där Sebastian och Karin möter upp med kaffe och kanelbullar.
Direkt ifrån järnvägs stationens cafe`. Vi fortsätter vår resande mot Norrköping
Nu med de glatt småpratande två ungdommarna, i baksätet på den lilla bilen.
 
Villket förhöjer stämningen en del. Jag skakar av mej tröttheten, för att sätta i mig av den uppiggande matsäcken.
Snart är vi vid stadsportarna där vi letar oss snabbt och smidigt fram i de olika filerna för att komma till den rätta adressen.
 
Nu pirrar det av förväntansfull spänning hos oss alla fyra. Det ska bli så kul att få träffas återigen.
Att få delta i det lilla barnets första stora fest.
Kyrkan är redan bokad i förväg. Prästen har sitt tal för cermonin klart. Nu väntar han på att för stunden få tända alla ljusen.
 
Inne i lägenheten tas vi emot av stolta föräldrar. Möts av låg musik underbara kuldinariska dofter från främmande rätter.
Där mormor lägger sista handen för att allt ska bli färdigt.
 
I rummet har den stora festen dukats fram. Man samlas kring välkomstbålens porlande, friska rosa drycker. Med hallon så fräscha och söta.
Men inget kan dela vår uppmärksamhet, från det lilla barnet, som snart ska få sin namngivelse, i dopet.
Som är en special, skräddarsytt för just det här lilla killen.
 
Aladdin är mitt näst yngsta barnbarn, nu åtta månader gammal. Han är en pigg liten kille som just fått sin gåstol.
Jag misstänker att den kommer att vara en favorit bland hans leksaker, eftersom den skänker frihetskännsla.
 
Vi ser hur glatt han möter alla sina släktingar men allra mest tror jag han ler i mötet med sina kusiner.
Aladdin klappar sina små händer, utbrister i glada små skratt.
I kyrkans högtidliga stämning, röres prästen av de vackra usbekiska folkdräkterna.
Han bestämmer sig i sista stund för att byta till kyrkans fesligaste skrud, den som är broderad i guld .
Men det blir änndå svårt för honom att glänsa i kapp, med det stolta föräldraparet.
Som ömt håller sin förstfödde son, i sina armar för att få dess välsingnelse.
Som ett extra beskydd om dess kommande dagar.
 
Kopia (3) av Dop 13e september -08 052

Den stora festen:

 
Bröllopsfest:
 
I kväll var den lilla bystugan upplyst, marcallerna ledde vägen för folket
som nu fyllde stugan till bristningsgränsen.
 
Från sjön bakom stugan, kom en svag bris som en liten viskning.
Om att just i kväll, ville den skvallra om att det skulle hända stora saker i stugans ljus och värme.
 
Man hade samlats för att få deltaga i den stora cermonin, av då två älskande skulle förenas till ett, med ringar av guld.
Ge de starkaste av kärleks löften till varandra, med oss alla, som vittnen för deras djupa kärlek.
 
Släkter, vänner. Ja, alla var nu samlade i den trivsama hallen, som fyllts av levande ljus.
Spridande sitt varma sken, runt de festklädda med vackra bubblande, porlande välkomstdrinkar i sina händer.
Minglande gästerna omkring, leendes småpratande.
 
Där sorlet gav gemytligt intryck, med inslag av välvillig spänning och hög förväntan.
På att just i kväll, alldeles snart, skulle de få möta brudparet. Festens medelpunkt för den här kvällen.
 
Så då startar allt, när dörrarna till salongen öppnas. Musiken som ju är den vackraste men inte den traditionella
Nej den här skapar en lite spännande mystik. Alla festens deltagare stannar upp mitt i sina samtal.
För att med nyfikenhet, genast vända sin uppmärksamhet mot salongen. Där vi bjuds in, för att radas upp efter väggarna.
 
Vi är alla fortfarande glittrande i nyfikenhet, över hur fortsättningen ska bli.
Med största förväntan och lyckliga miner, kommer så brudföljet.
Med marsalken och brudparet så otroligt vackert klädda, i sina underbara dräkter.
Brudtärna och brudnäbbar i vackraste prinsessklänningar
Stör de doftande rosenblad på deras väg, mot händelsernas centrum.
 
Där vigselförrättaren väntar dem, med ett småleende på sina läppar.
Efter det att brudparet fått sina ringar, kysst varandra för allra första gången, som man och hustru.
Blixtrade kamrablixtarna över brudparet, som om det vore alla himlens stjärnor, som ville dem lyckoönska.
 
Efter cermonin fortsatte kvällen och en bit av natten, med den stora bröllopsfesten.
Där talen varvas med delikat mat, Skålar och massor av skoj
 
Ja den här kvällen är nu sparad hos alla oss, som var med förevigad som mycket minnesvärd i evighet.
 
Jag är en lycklig mamma, till en nygift dotter.
 
 
Nirre, Amadeo, Angelica