EN NY FEST:

 
Tidigt en september morgon:
 
Tidigt på Lördagsmorgonen startar vår resa mot staden
Vi är fortfarande trötta efter natten. Jag har sovit dåligt .
Nu känns det nästan som om jag reser mina mil i en dvala till motorns surrande.
Min trygga man, framför bilen i en jämn fart.
Där vägens skyltar visar tillåten hastighet, villket gör att resandet känns bekvämt och avslappnat.
 
Efter ett kortare uppehåll i Västerås, där Sebastian och Karin möter upp med kaffe och kanelbullar.
Direkt ifrån järnvägs stationens cafe`. Vi fortsätter vår resande mot Norrköping
Nu med de glatt småpratande två ungdommarna, i baksätet på den lilla bilen.
 
Villket förhöjer stämningen en del. Jag skakar av mej tröttheten, för att sätta i mig av den uppiggande matsäcken.
Snart är vi vid stadsportarna där vi letar oss snabbt och smidigt fram i de olika filerna för att komma till den rätta adressen.
 
Nu pirrar det av förväntansfull spänning hos oss alla fyra. Det ska bli så kul att få träffas återigen.
Att få delta i det lilla barnets första stora fest.
Kyrkan är redan bokad i förväg. Prästen har sitt tal för cermonin klart. Nu väntar han på att för stunden få tända alla ljusen.
 
Inne i lägenheten tas vi emot av stolta föräldrar. Möts av låg musik underbara kuldinariska dofter från främmande rätter.
Där mormor lägger sista handen för att allt ska bli färdigt.
 
I rummet har den stora festen dukats fram. Man samlas kring välkomstbålens porlande, friska rosa drycker. Med hallon så fräscha och söta.
Men inget kan dela vår uppmärksamhet, från det lilla barnet, som snart ska få sin namngivelse, i dopet.
Som är en special, skräddarsytt för just det här lilla killen.
 
Aladdin är mitt näst yngsta barnbarn, nu åtta månader gammal. Han är en pigg liten kille som just fått sin gåstol.
Jag misstänker att den kommer att vara en favorit bland hans leksaker, eftersom den skänker frihetskännsla.
 
Vi ser hur glatt han möter alla sina släktingar men allra mest tror jag han ler i mötet med sina kusiner.
Aladdin klappar sina små händer, utbrister i glada små skratt.
I kyrkans högtidliga stämning, röres prästen av de vackra usbekiska folkdräkterna.
Han bestämmer sig i sista stund för att byta till kyrkans fesligaste skrud, den som är broderad i guld .
Men det blir änndå svårt för honom att glänsa i kapp, med det stolta föräldraparet.
Som ömt håller sin förstfödde son, i sina armar för att få dess välsingnelse.
Som ett extra beskydd om dess kommande dagar.
 
Kopia (3) av Dop 13e september -08 052
Annonser

6 kommentarer

  1. a said,

    15 september, 2008 den 02:58

    Så fint och beskrivande du skriver.Vilka fina dräkter de har.Försår att det var en högtidsstund.Tack för att jag fick ta del…kram anne

  2. Bätthan said,

    15 september, 2008 den 06:02

    Åhhh vad fint skrivet.. kändes som jag själv var med i resan och dopet..
    Väldigt vackra dräkter har dom på sig…  Måste ha varit en helt fantastisk
    upplevelse att få vara där…
    Tack för att jag fick vara med en stund här…
    Kramar från Bätthan
     

  3. Ingegerd said,

    16 september, 2008 den 02:10

    Hej
    Har läst dina senaste bloggar och kollat på fotona. Så vackert och så högtidligt i kyrkan. Och du skriver väldigt fint, man är med i det du beskriver.
    Ha en bra dag
    kram/Ingegerd

  4. Marianne said,

    17 september, 2008 den 06:10

    Heeej…..och tack för "titten"…*L* Hääärlig blogg och jag blir helt salig av de vackra dräkterna,mmm såååå vackert! Har alltid älskat dopceremoni,n!
    Önskar er alla en skööön fortsättning på veckan…*L*
    Redtopp

  5. Nemesus said,

    17 september, 2008 den 10:45

    Va fint du har beskrivit!
    Och vilken ära det var att få ha er med oss, intill oss under hela ceremonin.
    Tack så mycket för allt du är och gör för oss, farmor Kristina!
     
     

  6. MARKGREVINNA said,

    17 september, 2008 den 07:04

    Hej vännen, här tittar jag in och tackar för att du hälsade på hos mig ..oh..vad vackert det måste ha varit, och vilka fina kläder. Jag har thailändska vänner, och när det är fest hos dem blir jag alldeles salig över deras tyger och kläder. Det blir verkligen fest då, de firar något som heter Loy Kratong och då sätter ALLA på sig sina fina kläder.  Hoppas lilla Alladin får en fin uppväxt, vilket fint namn förresten. Det är ett litet sagonamn. Min dotterdotter heter Saga och det är också vackert, liksom mina andra små, som heter Nova och Tindra..*stjärne namn * Nu måste jag få något att stoppa i magen,,,ha dä gött och grattis till den lilla Kram Mainy


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: