November mörker:

 
När mörkret tränger sig på:
 
Det nattsvarta mörkret, ligger som ett omslutande tätt täcke ,runt våra kroppar.
Med utsträckta trevande händer.
Som sökande tentakler i mörkret, försöker vi orgentera oss fram.
 
Inte en minsta lilla stjärna, har en ännda liten chans.
Att få hjälpa oss med något ledljus i mörkret denna morgon.
Men inne i våra minnen ,lever fortfarande ljusen, värmen och dofterna, från en avslutad frukst.
 
Med varma mackor och nybryggt kaffe. Till det vanliga gemytliga mogonpratet,
intill fladdrande ljuslågor, på frukostbordet.
Alldeles innan dagens, vardags bestyr ska börja.
För att ännu en gång skingra oss under dagen.
 
De gula reflexvästarna, glimmar till i mörkret för ett litet ögonblick.
Då vi närmar oss, en utav de enstaka gatlycktor.
Som lämnats kvar som en enslig fyr, i den starka täta dimman.
 
Hundarna traskar tysta fram vid våra sidor
Som en liten spökgrupp i mörkret, går vår vandring den här gången förbi sjön.
Den ligger nu hellt dold ,utav en tjock fuktig dimma.
Daggens blöta väsen smeker våra kinder våta., under den här promenaden .
 
Med en lätt rysning tänker jag ,att snart är det tid .För att smycka äppelträden ,
med belysnings slingorna och dess vackra ljus.
Det blir extra viktigt för oss, som lever våra liv på landet. Utanför den upplysta stadskärnans neoner.
Att få tränga undan mörkret, från våra gårdar till en yttre gräns.
Bara tanken väcker en lättnadens välmående kännsla innom mej
 
Redan nu, om bara 12 dagar, är det åter igen den 1-a Advent.
Snart är ju ännu ett år avverkat.
Vi längtar till Julens högtider, för att få samla barnen och deras familjer
i gemenskapen ännu en gång.
 
Annonser

4 kommentarer

  1. Skyttenman said,

    18 november, 2009 den 08:30

    Go förmiddag i novembermörkret! Fin blogg du skrivit!Ja, nu behövs varje liten ljusglimt i tillvaron för att så långt som möjligt hålla mörkret på avstånd. Någon hjälp ovan ifrån syns inte till, snarare är det som du skriver, att inte ens minsta lilla stjärna har en chans…Där jag sitter nu råder utanför fönstret ett otrevligt mörker och från himlens dystra tak faller i stora mängder blöta droppar. En dag som denna önskar jag nog att nederbörden kom i snö i stället för i regn. Snön bidrar i alla fall till lite men ack så välbehövligt ljus!Ha det gott och ta vara på de ljuspunkter som erbjuds! /SA

  2. Peter said,

    18 november, 2009 den 03:01

    Hej, och tack för din fina kommentar du skrev på mitt space! Tänkte titta in på din sida oxå… Det är en målande beskrivning du ger av den tid som nu är. Fint skrivet! Och precis som du påpekar; julen är ju en familjehögtid och den måste vi ta vara på. Jag längtar personligen till julen, men det är kanske av en speciell anledning. . .

  3. Inger said,

    20 november, 2009 den 04:43

    GOD morgon Så levande och mysigt du skriver Och nog är det så som du så bra beskriver det "att få tränga undan mörkret från våra gårdar till en yttre gräns" Jag tänder då och då mina lycktor ute Som jag hänger i träd och buskar för att få känna ljuskänslans värme Ute faller nu regnet På en mark Som redan tagit emot allt för mycket och inte har plats för mer.. Vill önska dig En ljus och varm helg KRAM

  4. windows said,

    21 november, 2009 den 04:30

    Vilken härlig text! Jag har satt upp ljusstakar idag i fönstren och i förra veckan satte jag upp slingan på balkongen…jag älskar julen med alla ljus,s tämningen och förväntan och all gooood mat! :D..ha en skön helg och kram och tack för ditt besök hos mig. Jag kommer nog att vara lite mer på spacet nu framöver…har jag tänkt i alla fall.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: