Sportlovs snuvan:


Sportlov:

Typiskt att jag just nu skulle drabbas av en kraftig förkylning!
Som effektivt stoppar mej i mina tankar, kring ett kreativt lov, för min skolledig yngste son.

Huvudet känns ju inte längre som mitt. Det tycks ha vuxit . Blivit både tyngre och klumpigare att bära på axlarna.
Vilket hjälper till att försvåra möjligheterna att sortera de tankar som änndå kommer upp.
Andra jobbigheter är en rinnsnuvan som vill flöda fritt. Man kan undra varifrån allt kommer.

Det tycks inte finnas så många olika möjligheter kvar. Annat än att gå och lägga sig igen, för att  sova bort eländet!
Hundarna tycker inte det är något att hänga läpp över
Nej de välkomnar glatt tillfället, hoppar snabbt före mej upp i sängen. Med viftande svansar  och glada miner,
trängs de om att få vara den som kommer mej närmast
Tillslut är valet, bara för mej att välja en annan sovplats, eller förpassa djuren ur min säng.
 Ute snöar det vidare och jag känner mej nästan som en björn. Som just ska gå i ide, för att invänta vårens återkomst he he..!
Med en rykande varm kopp förkylningste och en god bok i andra handen.
Det blir det senare alternativet eftersom jag inte orkar leta mej till en ny säng.
Vänligt men bestämt ber jag om att få sängen för mej själv.
Med slokande svansar hoppar de ned till sängmattan nedanför sängen. Där trängs de nu alla utom lilla Cherie. Som med bedjan i sina blickar
skickar en sista fråga. Kan jag inte få stanna här nu ? Nu när de andra lämnat sängen, så är det ju bara vi kvar här, ser hon ut att mena.
Men som den rättvisa matteman änndå försöker vara så är det ett nej som gäller . Hur än svårt det är att neka dem en plats i den mjuka sängen.

Annonser

Vinter veckor:


Det är vackert väder:

Solen skiner från den klaraste blå himmel. Dess strålar gnistrar mot vitaste snö.
Termometern visar på -10 Allt är så stilla. Endast några fåglar i kvittrande pratstunder kring fågelbordet, bryter nu tystnaden.

Naturen göms väl inbäddad i ett tjockaste lager av allt det kalla vita. Solens strålar bryter mot snön, som ger starka reflexer av ljus,
Så starkt, att jag måste kisa med ögonen. Men som till trots räcker det ännu inte till, för att kunna smälta all  snö.

Jag tar en välbehövlig promenad, längs med den slingrande plogade lilla byvägen. Som går igenom skogen för en anslutning mellan byarna.
Det känns så bra att sträcka på benen, att vara i rörelse . Känna den friska solmättade luften mot ansiktet

Snart fylls återigen alla tomma små stugor, med glada läxfria ungdomar och deras familjer. I sportlovs lediga veckor, då bygden får leva
åter igen för att  dras med i festen .
Komersen ökar och vägarna fylls av all trafiken. På matställen och fik trängs alla som är lediga. Att sprida sin glädje över att få vara tillsammans.
I skidbackar och spår jaga de flesta fram med faslig fart. Inför Vasaloppet som också snart ska gå av stapeln.