Längtan:

 

Sista veckan i Januari

 För mej känns det nästan som om veckorna rusar fram…     Det känns bra. Som om det inte är alldeles för långt tills våren gör sitt genombrott och smälter bort all snö. Som lagt sig väl tillpackat över allt växande ute i trädgården.

Men redan nu översköljs vi av alla fröpåsar som de olika fröfabrikanterna lastat upp i sina fröhyllor. De lockar oss med sitt stora frossande i överflöd av fröpåsar av de alla olika  sorter. Jag skyndar mej förbi, utan att ens kasta den minsta lilla blick åt det hållet. Ja ska sanningen fram så har jag inte ens vågat kika med ena ögat ifall det finns några extra spännande nyheter för denna odlingssäsong. Fröhyllorna står där lika anonyma med sitt innehåll för mej. Som om det vore väl inslagna julklappar i väntan på självaste julaftonen.

Men snart klarar jag inte av att stå emot den enorma nyfikenheten som bara tycks växa innom mej dag för dag och då särskilt mycket de dagar då solen tittar fram för att lysa med sin begynnande värme. Fortfarande ligger snön djup, i stora mjukt böljande vita drivor, här utanför vårt fönster. Vasaloppet har ännu inte gått av stapeln, även om en av sönerna och en av svärsönerna kämpar på i träningsspåren för att orka hela loppet när den dagen kommer.

Men när vintern smälter bort det mesta av vintern, ja då är det hellt kört för mej. Jag kommer att stå där dregglandes över alla nya fröerna, ha svårt att välja bland alla, vad jag ska så för denna sommar. Men man vågar ju inte vänta för länge heller. För då kanske man missar de lite mer ovanliga och nya frönyheterna, som ofta snabbt tar slut i hyllorna.

Inne i vårt växthus är det redan nu, varmt och gott. Där doftar det av växterna och deras jord. Pelargonerna frodas från världens många olika hörn. Mannen som är extra förtjust i alla de olika vildarter som han samlat, hittar man ofta bland sina växter när han fixar med deras skötsel. Men även de vackra blommande gammeldags pelargoner, dom som man minns från sin barndom ni vet. Pryder sina platser här, iväntan på våren. Några har redan startat sin fagra blomning, även om det är meningen att de under sommaren ska pryda sin plats på fönsterbrädorna och i stora urnor och amplar ute i vår trädgård.

Ja nu längtar jag ännu mer efter våren !:)

Annonser

Snart gryr en ny dag:

 

Tystnad råder allt är så lugnt och stilla. Hundarna har samlat sig efter morgonens rutiner med frukost och promenad . Just nu ligger de hellt utslagna och dåsar  runt mina fötter i värmen från järnspisen. Där eldens lågor låter sig slicka veden som knastrande, sprakande skapar värme på spisen som nu låter kaffet dofta så gott. 

I ljuset från datorn visas dagens färskaste nyheter. Jag reser mej upp från stolen för att bereda mej en matig frukostmacka, som kan passa till en kopp nybryggt kaffe en tidig söndags morgon. 

Huset i övrigt sover sin bästa törnrosasömn.  Men om några få timmar är det liv och rörelse åter. Då det är dags att skjutsa yngsta dottern med sin lille son till tågstationen för deras hemresa till staden igen. Det har varit skojigt att få rå om dem över helgen.

Veckan som varit, har varit så fullspäckad med många olika läkarbesök.  Nu känns det så skönt, när allt var bra och man kan slappna av en liten smula igen.

 

Trafikreflektion en tidig morgon:

I isig mörk morgon trafik, far vi mot Falun på Riksväg 80. Vi är på vägsträckan mellan Rättvik och Falun. När tankarna föds över varför?  Här går trafiken fortare än vad skyltarna tillåter, För min del, så tycker jag att det går mycket fortare än vad som är lämpligt, i det usla isiga  spåriga väglaget. Man ser många hellt galna omkörningar i backkrön och kurvor utan sikt.

En del trafikanter tycks onekligen vara styrda av självaste djävulen, som nu jagar dem till hets för stulna bilar.

Medans andra sitter  fastfrusna i förskräckt  förstelnad.  Håller sig  hårt i ratten, med en tyst bön om överlevnad och med tungan rätt i munnen. Krypandes i mycket låg styrfart. För att hålla sig kvar i de av dubbdäcken upprivna spår, som lämnats efter ett otal fordon som redan passerat i sin iver att nå sina mål. 

Man kan se att det ofta handlar om stor skillnad på vägar och det underhåll som finns mellan de olika Riksvägarna. Riksväg 80. mellan Rättvik och Falun har sämre underhåll och saknar fartkameror.

Riksväg 70. mellan Leksand och Borlänge har betydligt bättre underhåll och ett antal fartkameror som påminner oss trafikanter om att vi ska följa de vägskyltar som visar högsta tillåtna hastighet, för de olika vägsträckorna . Riksväg 70 mot Borlänge var redan tidigt i morse hellt fri från is . Trafikanterna kunde känna sig lite tryggare och trafiken får ett bättre och jämnare tempo.

Undrar varför man inte har samma krav på de olika Riksvägarna, när det gäller underhåll ??

Tidig morgon:

Promenaden:

Gångvägen ligger mörk slingrande med höga snövallar längs med båda sidorna. Som skyddande skyttevallar göms vår promenad bakom dem.

Det ännda som lyser upp vår färd är  de gnistrande stjärnorna, som lyser starkt från en fortfarande natt svart himmel. Mellan de sparsamt utplacerade lyktorna, som ger ett svagt sken just runt sin placering.

Allt är ännu så tyst och stilla, inte en änndaste liten vindpust stör tystnade. Hundarna som traskar så tysta inntill våra sidor placerar oss i centrum av en liten flock.

Morgonen känns frisk med -12 grader och det känns bra med en bensträckare så här efter frukosten.

Lillhusse som inte längre är liten, sluter sig till det lilla sällskapet som står där så trötta huttrande uppschasade ur sina sängar. Väckta av ringande väckarklockor. Nu i denna tidiga morgon, vid busshållplatsen. I väntan på dagens första buss, som ska ta dem den korta resan till skolan.

Vårterminen har just startat. Nu kommer några intensiva ox-veckor innan det blir dags för sportlov vecka 9.

 

Är det okej med dioxin i vår mat??

Dioxiner i maten tydligen OK??

Det har i dagarna uppdagats att foder i Tyskland innehåller dioxiner. Detta är en utav kanske 10- tusentals kemikalier som också finns i våra avloppsslam, som man vill sprida på åkrarna.

Vi vet idag att miljögifter och läkemedelsrester tas upp i foderväxter och kan konsentreras upp till sex gånger i förhållande till den omgivande jorden.

Dioxiner är en kemisk miljöföroreningsom uppkommer vid tillverkning av kemikalier som innehåller klor och vid tex. förbränning av sopor. Ämnet är svårt att bryta ned och finns därför kvar under lång tid i miljön.

Dioxiner finns främst i animaliska livsmedel som kött, fisk och mejeriprodukter. Fet fisk från förorenade områden tex Östersjön innehåller dioxiner. Strömming, ål och lax är exempel på fet fisk .

Man säger att liten mängd dioxin inte är skadligt ??

Idag får vi i oss en liten del genom det tillåtna dioxin som finns i våra livsmedel, trots att man vet att det ger tex. ökad risk för canser

Som foster och spädbarn är vi mer kännsliga. Därför rekomenderas gravida och ammande kvinnor undvika fisk med höga halter av dioxin.

EU- har gränsvärden för hur mycket dioxin som får finnas i våra livsmedel. Fet fisk från Östersjön, Vänern och Vättern innehåller mer än EU- tillåter. Men halterna är höga i flera mindre insjöar också.

Höga halter av dioxiner påverkar utvecklingen av hjärnan och nervsystemet. Det kan ge vissa beteendestörningar. Det kan även påverka immunförsvaret, fortplantningsförmågan, hormonsystemet samt orsaka canser.

Så var försiktiga med vad ni stoppar i er och framförallt barnen.