Snön som föll i förrgår:

 

Snön som föll den första Advent , håller just på att töa bort som bäst. Nu droppar det dipp, dropp från taken och allt är slirigt, halkigt och mest skitit!!

Nytvättade bilen är lika smutsig som innan tvätten, om inte lite värre till och med!

Lilla glada barnbarnet Amadeo, som blev så febrig, sjuk och hängig i helgen. Fick fortsätta sin resa hem till Solna med ett extra avbrott på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

När jag pratade med honom i går eftermiddag hade de änndå lyckats få ned febern en smula och han pratade gärna med mormor i telefon.

Han hade just fått veta att det var lungeflamation som han drabbats av. Nu satt han stolt som en riktig liten stjärna i sjuksängen och berättade att han minsann gjorde lika som morfar och sov hos doktorn!

Det var minsann spännande, tyckte den lille killen. Inte alls så tråkigt som vi andra upplevde situvationen. Amadeo berättade stolt,

Med lite raspig och svag röst. Om alla sina nya upplevelser, om clowner som hälsade på och skojade med barnen som var sjuka. Olika leksaker som sjukhuset hade att förströ tiden med.

Men redan i dag så har den lilla familjen kunnat pusta ut och fått hem sin lille son igen. Nu med en antibiotika kur som följd. Vilken redan hjälpt till, så Amadeos blickar är lika pigga och ivriga att få fortsätta upptäcka nya händelser.

Annonser

Julmarknad vinterns riktiga start skott!

Den 1-a. Advent och Julmarknad! Det blev nog också startskottet på vintern här i Leksand. Vi fick olika väder under helgen. Både solen, vinden och regnet. Sist men inte minst kom även snön. I går kväll när vi såg ut genom vårt fönster så lyste snön vit i mörkret. Snön täckte allt och grenverket på träden var förvandlade till koralliknande skapelser. Mycket vackert och effektfullt i mot den natt svarta himmlen.

Yngste dottern med sin lilla familj kom på besök. Amadeo 3½ år drog av sig jackan och stövlarna i hallen stegade sedan runt och bröstade sig stolt med hemma målad tröja. Med texten Jag är en storebror! Va sa vi ! vad är på gång?

Stolt berättade den lilla killen att de hade en liten bebis som skulle sova länge ännu, i mammas mage. Men att han redan nu var en storebror som var mycket stor. Amadeo har under en senare tid önskat sig syskon. Flera av hans kompisar har redan blivit storasyskon och det är nog det som förstärkt känslan inom den lilla killen.

Julmarknaden var fylld av allehanda hantverk och fyllde gator och torg runt om i hela Leksand .Där trottoarkanterna belystes med marchaller. Eldar och grillar doftade i mörkret. Renen vandrade ledd av självaste tomten med sin vagn runt omkring för att låta barnen åka en liten bit i var.

Tyvärr blev kameran kvar hemma. Amadeo vaknade på morgonen med hög feber, vi kände ingen större lust till Julmarknad i år och skyndade förbi för att uträtta de viktigaste ärenden som vi måste göra under dagen.

Men bilder från Stockholm får pryda sidan idag!

En ny dag:

Just nu gryr en ny dag!
Utan för fönstret där jag sitter i köket lyser ängen av silver i månskenet!
Det långa gräset är alldeles silvrigt belyst på ett mycket vacket sett. Tyvärr är min kamera inte av den klassen att jag kan fånga det till rättvisa med bilder.
 
Medan jag stirrar in i dataskärmen för att gå igenom nyheterna där tankarna flödar fritt i mitt huvud och förirrar min uppmärksamhet mellan de olika inläggen i nättidningen.
Jag känner mej halvt disträ. Undrande över hur denna dag kommer att bli.
 
Lillhusse och hans söta flickvän har just gått till bussen för att åka till sin skola
Om två veckor är det redan 1-a Advent. Jag tror bestämt att det milda höstvädret gör att tiden gått så fort änndå. Snart är det dags att lysa upp i mörkret med alla vackra utebelysningar och adventsgranar. Jag måste nog se över och kolla att alla lampor är hela inför utesmyckningen. Att adventsljustakarna är redo att plockas fram till nytvättade fönster. Ja så nu är det bara att kavla upp ärmarna på tröjan för att sätta lite fart här hemma.
 

I dag Fars dag:

Fars Dag solen ska skina och vi ska hylla våra kära män och pappor.Med kärlek stor bjuder vi upp till festens middagar med tårtor, blommor och allehanda presenter. Allt för far på hans stora dag.
Komersen rullar på. Hjälper köpmännen som får extra klirr i sina kassor.
Jag tänker på alla de män, som aldrig fick chansen att bli en pappa. Eller i de familjer, Där man inte kan få glädjas med en far. De som inte har en kärleksfull pappa att fira med, eller ens kunna minnas.
 
Här ska vi fira en mycket älskad man. En god make, pappa svärfar. Morfar/farfar. Han har redan gått igenom mycket av svår sjukdom.
Hans sommar har varit besvärlig och ännu är det mycket kvar att kämpa med för honom.
Hjärntumörer är inga lätta problem. Men man tänker kanske att bara han får god vård och sin operation klar så ordnar det sig med lite efterbehandling. Operationen lyckades och man fick bort hela tumören och kunde även ta lite extra runt omkring den.
Men efter en liten tid då patologen gått igenom forskat i röntgenplåtar och tagit prover. visar det att en liten farlig rest kvar. Nu blir det strålning och cellgifter. Det låter så farligt för ett ömtåligt huvud. Men det är det ännda som man kan göra. Av två farligheter måste man väga för och emot.
 
Näh..!! så enkelt blir man nog inte kvitt sådana elakartade sjukdomar.
Utanpå huvudet har redan efter mycket kort tid operationssåret växt fint ihop. Håret har redan täckt platsen för ingreppet och lägger sig nu så fint i just hans rätta silver färg . Där förenas det med resten av hans hår i exakt samma färg. Den älskade maken är så fin. En kärleksfull och älsklig människa, när han väl är hemma i sin kropp. Fyller den av sig själv med den mörka välkända stämman och sina fina sånger, glada skratt och humoristiska utlägg.
Men rätt som det är, när man minst kan ana. Träder en hemsk okänd aggresiv elaking in och förstör, förmörkar och förpestar tillvaron. Hjärnan är så ömtålig och vi vet inte vad som händer i honom. Min älskade man gråter av förtvivlan när han försäkrar sin stora kärlek för mej och jag känner att det är han som är där igen. Min älskade som talar, berättar och kramar om mej hårt. När elakingen träder in och tar över. Med en främlings styrka hotfull och farlig. Ja då blir jag så skärrad och rädd.
 
 Men också fylld av sorg så flödande o tung. Hellt otrösterlig går jag här och vankar runt i tomhetens hus. Försöker förstå, hålla balansen levande i min spända kropp. Tänker att jag nu, måste vara envis och stark.
 
Ambulansen hämtar mannen. Med lugnande ord, tröstas han och följer så snällt med. Kvar står jag darrande som ett asplöv i vinden. Vet att det är sjukdomen som styr. När jag ser den lilla förvirrade pojken, i mannens stora trötta åldrande kropp.
När är han åter som han brukar?. När kommer min älskling åter?
Så jag kan skänka honom de underbaraste av rosor som jag kan minnas
 

Hem ljuva hem!!

Åter hemma igen efter en välbehövlig semester. Som för mej kändes som om jag var på besök i paradiset. Med den varma sköna solens läkande krafter strålande över oss, i ett Medelhavs blått hav.
Att få guppa fram över vågorna på en soldränkt balkong och lyssna till vågorna ifrån en däckstol påväg mot nya mål.
Ja det var som den underbaraste musik. En pånyttfödelse i varje strandhugg, en spännande atmosfär. Där vi ständigt möttes av historiens vingslag, å med nya kulturer i trånga gränder.
Där vi varje dag serverades de godaste av rätter i överflöld, delikattesser från främmande världar. Viner från olika jordar. Skålar i champange och glada vänliga, muntra skratt. Förgyllde dagarna till fullo.
Resan var fantastisk, jag gör gärna om det igen. Men borta bra, men hemma bäst. Ja det är skönt att komma hem när man varit borta en tid. Att få krama nära och kära, som inte kunde vara med på resan. Att på kvällen krypa ned i den egna sängen och känna hemma känslan. Möta vardagens rutiner ja det är viktiga ting som man lätt glömmer att tänka på i vardagen.
Med mej hem från min resa följde en förkylning. Men det var det verkligen värt!!
Nu ska minnena samlas berättas och smältas, sparas tills nästa resetillfälle kommer igen.