I sommar dansen

 

När Joachim tog fram fiolen, han lät stråken dansa över strängarna.
tonerna flödar och blandas med musiken.
I från vinden, bäckens porlande och från fågelsången.
I den vackraste av polskor går dansen.
 
Flickan lät sitt långa hår svepas med i dansens svängar.
Över kullarna, de gröna ängderna.
Med doftande nyslaget hö och alla blomstren.
Ja det är sommar och kvällen är ju ännu ljum
 
Annonser

Till ett barnbarn:

 
 
 
En tidig morgon i Juni då dagen gryr.
En liten fågel sjunger sin egna sköna melodi
Å en nyfödd liten pojke tar sitt allra första andetag.
Han ser med sina mörka ögon på sin mamma och pappa.
Känner välkomnande kärleksfulla händer av värme.
 
Liten fågel flyger på utbrädda vingar över klarblå himmel,
kvittrar högt i skyn.
Solens strålar glittrar över vatten,
torkar morgon daggen
 
Barnen badar, storebror ler och lyckan är så stor.
När vi alla kan skänka av vår kärlek till ännu ett litet barn.
Ett barn som kan förena Öst med Väst.
 
Kramar från mormor

Snart Midsommar!

 
Dagarna rinner iväg och sommaren med den, Här har vi fått massor utav regn
”Allt regn före midsommar är bra för potatisen” sa alltid pappa.
Jag brukar försöka tänka på det och det hjälper faktiskt kanske en liten smula. Då de tunga molnen stockas ännu en gång över våra huvuden.
 
Men Nu får det snart vara nog! Här längtar vi efter solen igen.
 
Dagarna har för oss varit fyllda utav cellgifter, och sjukdomens olika nycker. Den åker berg och dalbana med oss här hemma, då vi pendlar mellan tro och hopp. Just nu är vi inne på den sista femdagars perioden med Temodalbehandlingen.
 Det är de fem sista dagarna med kapslarna. Nu vet vi, att mannen blir som en sombi liknande björn i ca. en månad. Innan han börjar komma tillbaka till verkligheten igen. Sedan har vi faktiskt avverkat ett halvår, av den senaste behandlings formen för hjärntumören.
 
Det har ju hittills gått rätt så bra änndå, men visst är det tufft. Inte bara de fem dagar då han intar cellgiftet. Utan hela perioden blir tygnd av all Temodal medicin påverkan på kroppen
 
Det är inte heller lätt att som nära anhöriga se på hur sjukdomen förändrar tillvaron för min man. Jag och vår son lider svårt med honom. Men vi försöker glädja oss i det lilla
 
Tex när någon ny blomma slår ut i trädgården för säsongen. Eller som när solen tittar fram mellan molnen, sprider sina varma strålar över oss. Ja då känns allt mycket bättre. Jag hör hur lillhusse skojar och skrattar med sin flickvän i gungsoffan . När de smakar av den egengjorda vaniljglassen och sorben.
Jag känner hur värme sprider sig i min frusna kropp och jag upptäcker att jag småler bara av att höra deras mysiga förnöjda småprat där ute i gungsoffan då de i vaggande fart, smaskar i sig av den söta glassen.
 
Eller när mannen undrar om vi ska ta en liten promenad tillsammans. För då förstår jag att han har lite extra krafter kvar. Ännu blommar liljekonvaljena på skuggiga ställen och sprider sin underbara doft. När vi vandrar genon skogen .
 
På de lite mer öppna fälten och i soliga vägkanterna förgylls vandringen, med alla vackra midsommarblomstren i blått vitt lila rosa och gul . Jag tror bestämt att de blommar i extra starka färger i år! Ja vår natur är ju hellt förunderligt vacker änndå.