En liten bit på vägen:

 

y1p-WFwVj4BRTdnhIg6jXnLPXjP0l8oBt24-r-zY2H510KoayBXqwJBVI_CQYwgA0SifkYQsE3NN1w

Snart är snön helt borta för den här gången och de första små tussilagos  lyser med sin gula färg vid vägkanten. Två vita svanar flyger skriande över gården i sitt sökande efter öppna vatten. Men ännu får de vänta innan isarna går upp här omkring . Jag är på väg mot bilen för en tur till sjukhuset. Vårvindar friska rufsar om sliter och drar i mitt nykammade hår. Att försöka stryka undan några envisa hårslingor som stör min sikt mot parkeringen blir en omöjlig kamp. Jag får riktigt spjärna mot i de tuffa kastbyarna. Kämpa mig fram.  Innan jag slår igen bildörren om mig, vrider om nyckel, hör hur motorn s spinnande lugnande ljud. Suckar och lägger i driven.

Bilen skjuter iväg , snart är jag ute på riksvägen. Trots musiken från bilstereon i svängigt sextiotal, känner jag mig dämpad till sinnet.

Eftersom sjukresorna känns så tunga. Mannens tumör har vuxit sig stor åter igen. Nu med en explosionartad fart.Tumören ställer till med många olika problem för mannen. Som nu gör honom så gott som halv sides förlamad. Begränsar honom så han hänvisas till sängen. Med svårigheter till att kunna prata. Nu mer utan hopp om tillfrisknande, har han bara att anpassa sig till det hårda livets sista slutfas. Jag måste lära mig att förstå hur

 

Annonser