Det kommer en ny dag i morgon !

 
 IMG_3459              IMG_3463
 
 
I dag hänger molnen lågt som tunga skyar kring gården. Med dimman smekande min kind sträcker jag ut min ena hand. Fångar ett daggfuktigt svalt vackert oemotståndligt moget äpple, från det prunkande fullmatade fruktträdet .Som så lockande sänkt sina långa tunga grenar mot mig. Med det nyplockade äpplet i min hand traskar jag vidare genom det höst våta långgräset. Som borde blivit klippt för länge sedan. Nu är det långt frodigt grönt.
Jag ser ned på mina blöta röda converse. Känner hur vätan från de våta skorna kyler ända in på mina bara fötter. Funderar på om gräsklipparen klarar så här långt tjockt gräs . Eller om jag blir tvungen att köpa också en röjsåg först?
 
 Med en suck känner jag att det mesta känns rätt så tungt just för stunden.
Som om det inte skulle räcka med de sista åren av sjukdomar och mannens svåra cancer. Hjärntumörens olika skepnader i beteende och nycker. Alla sjukresor, oro och mediciner och slutligen död, begravning och boupptäckning. 
 
IMG_3464       IMG_3497   
 
Att någon dessutom bara två veckor efter mannens död och allt detta, smyger sig fram och tänder eld på gården så hela ena uthuslängan brinner upp. Med både stallet, redskapsboden, hönshuset och den lilla bostadsdelen längst bort i ena längan. Gör så klart inte att allt det svåra, känns mindre svårt.
 
Men Äntligen efter fyra lång tuffa månader med avspärrningarna efter mordbranden, Startade idag grävmaskinerna sitt arbete. Med att städa upp och snart kan återbyggandet starta.
Det kommer att bli så skönt, att slippa brandröken. Som legat som en tryckande tyngd över hela gården den här sommaren.
 
Stora regndroppar faller allt tätare. Jag går med bestämda steg mot glasverandan känner hur det ännu sticker i näsan av brandröken som fortfarande finns om kring oss trots att det nu gått fyra månader. Vänder bort blicken vill inte se de sista resterna efter det som varit en hel uthuslänga. Träden som står närmast branden är som förkolnade vålnader. en av de stora björkarna måste fällas. Sådant klarar inte jag? Motorsågen har också brunnit upp förresten.
 
Jag tar en första stor tugga i det saftiga söta äpplet. Känner hur de smakrika safterna sprids i munnen. Vet att det var helt rätt, då en gång för länge sedan. När vi ,jag och mannen planterade frukt och bärbuskar i vår trädgård ! Det är ju sådant som gör en trädgård så fulländad. Som ett sommarens och höstens skafferi. Där odlandet av allehanda ätbara frukt, bär, grönsaker och örter blandas med doftande vackra prydnads växter och blommor.
 
Men utan mannen känns det mesta, så tomt och ensamt. Saknaden är så överväldigande och stora tårar rullar från min kind när jag snör av mig mina blöta röda skor i hallen. 
 
Snart omges jag av glada hundars viftande svansar och tröstande slickar som försöker förtvivlat göra mig glad igen.
Nu är sommaren förbi och hösten tar vid, med alla sina vackra färger. Hoppas vi att helgen blir fin, då det åter blir marknad i Rättvik. I skogen titta trattkantarellerna fram ur mossan och allt är som det brukar i denna årstid !
IMG_3541sista augusti 013
Annonser