Det kommer en ny dag i morgon !

 
 IMG_3459              IMG_3463
 
 
I dag hänger molnen lågt som tunga skyar kring gården. Med dimman smekande min kind sträcker jag ut min ena hand. Fångar ett daggfuktigt svalt vackert oemotståndligt moget äpple, från det prunkande fullmatade fruktträdet .Som så lockande sänkt sina långa tunga grenar mot mig. Med det nyplockade äpplet i min hand traskar jag vidare genom det höst våta långgräset. Som borde blivit klippt för länge sedan. Nu är det långt frodigt grönt.
Jag ser ned på mina blöta röda converse. Känner hur vätan från de våta skorna kyler ända in på mina bara fötter. Funderar på om gräsklipparen klarar så här långt tjockt gräs . Eller om jag blir tvungen att köpa också en röjsåg först?
 
 Med en suck känner jag att det mesta känns rätt så tungt just för stunden.
Som om det inte skulle räcka med de sista åren av sjukdomar och mannens svåra cancer. Hjärntumörens olika skepnader i beteende och nycker. Alla sjukresor, oro och mediciner och slutligen död, begravning och boupptäckning. 
 
IMG_3464       IMG_3497   
 
Att någon dessutom bara två veckor efter mannens död och allt detta, smyger sig fram och tänder eld på gården så hela ena uthuslängan brinner upp. Med både stallet, redskapsboden, hönshuset och den lilla bostadsdelen längst bort i ena längan. Gör så klart inte att allt det svåra, känns mindre svårt.
 
Men Äntligen efter fyra lång tuffa månader med avspärrningarna efter mordbranden, Startade idag grävmaskinerna sitt arbete. Med att städa upp och snart kan återbyggandet starta.
Det kommer att bli så skönt, att slippa brandröken. Som legat som en tryckande tyngd över hela gården den här sommaren.
 
Stora regndroppar faller allt tätare. Jag går med bestämda steg mot glasverandan känner hur det ännu sticker i näsan av brandröken som fortfarande finns om kring oss trots att det nu gått fyra månader. Vänder bort blicken vill inte se de sista resterna efter det som varit en hel uthuslänga. Träden som står närmast branden är som förkolnade vålnader. en av de stora björkarna måste fällas. Sådant klarar inte jag? Motorsågen har också brunnit upp förresten.
 
Jag tar en första stor tugga i det saftiga söta äpplet. Känner hur de smakrika safterna sprids i munnen. Vet att det var helt rätt, då en gång för länge sedan. När vi ,jag och mannen planterade frukt och bärbuskar i vår trädgård ! Det är ju sådant som gör en trädgård så fulländad. Som ett sommarens och höstens skafferi. Där odlandet av allehanda ätbara frukt, bär, grönsaker och örter blandas med doftande vackra prydnads växter och blommor.
 
Men utan mannen känns det mesta, så tomt och ensamt. Saknaden är så överväldigande och stora tårar rullar från min kind när jag snör av mig mina blöta röda skor i hallen. 
 
Snart omges jag av glada hundars viftande svansar och tröstande slickar som försöker förtvivlat göra mig glad igen.
Nu är sommaren förbi och hösten tar vid, med alla sina vackra färger. Hoppas vi att helgen blir fin, då det åter blir marknad i Rättvik. I skogen titta trattkantarellerna fram ur mossan och allt är som det brukar i denna årstid !
IMG_3541sista augusti 013
Annonser

11 kommentarer

  1. Nicki 007 said,

    1 oktober, 2013 den 08:39

    Kristina vad jag lider med dig jag får tårar i ögonen hur mycket måste du stå ut med.. Jag beundrar dig då mycket att du orkar med allt.. Detta med branden var mycket otäckt har dom fått tag i den som gjort det och hoppas verkligen att det inte finns risk för att denna någon kommer tillbaka.. Skönt att veta att du har hundar för dom hör ju det mesta.. Var rädd om dig min vina vän tittar snart in igen.. Kram Nicki

  2. Rigmor said,

    1 oktober, 2013 den 09:55

    Man hittar liksom inte ord…det är ju fruktansvärt alltihop, från början till slut. Måtte du få lugn och ro någon gång, även om livet aldrig blir det samma så måste det bli bra på något sätt ändå.
    Jaha, då kanske vi springer på varandra i Rättvik i helgen. För vår del blir det nog sista turen med husbilen och lite punkt för sommaren som har varit. Det är ju något alldeles speciellt med marknader i Rättvik…
    Ha det gott vännen och var rädd om dej!!
    Kram kram

    • vindvittra said,

      1 oktober, 2013 den 10:28

      Ja det kanske vi gör ! om vädret blir bra så är det marknadsväder för mig tack för ditt besök på min blogg

  3. 1 oktober, 2013 den 09:02

    Oj, första gången som jag tittar in på din blogg och jag ryser till i kroppen. Så mycket ledsamt du har haft, hoppas att du hittar lite glädje igen…våra djur hjälper till att läka sår. Jag tackar dig för dina fina ord hos mig 🙂 Kram Anna

  4. Inger said,

    2 oktober, 2013 den 04:21

    Pust..stackare vad du haft det tufft ..och än får bära omkring på den tunga sorgeförtvivlan ..inte nog med det du gått igenom med sjukdom och förlust..Nu åxå detta med branden.KRAMAR OM DIG och skickar iväg min innersta önskans förhoppning om Att må du snart få sinnesro..Var RÄDD OM DIG

  5. Eva Lindqvist said,

    2 oktober, 2013 den 07:25

    HEJ
    Du har verkligen haft en tung tid, det finns inte ord för att förstå hur du har det. Skickar dig i alla fall en massa styrkekramar och hoppas du kan fånga dagen såsom den är.
    Hälsar
    Eva

  6. fridasofias said,

    2 oktober, 2013 den 07:28

    Kul att du kikade in hos mig så jag fick chansen att hitta hit! Nu ska jag läsa lite här hos dig 🙂

  7. sasbilders said,

    2 oktober, 2013 den 07:31

    Hej Kristina och tack för din kommentar hos mig!
    Du milda tid så mycket du har fått gå igenom den här sommaren. Svårt är det att förstå hur du klarar allt detta. Men, som själv skriver, det kommer en ny dag i morgon…
    Även om sorgen är tung så hoppas jag att du får många fina dagar framöver.
    Styrkekramar i massor från /SA

  8. 18 oktober, 2013 den 09:19

    Hej Kristina..det var längesen jag var här…jag har hållit en lite låg profil en tid, då jag miste min äldsta bror i januari och jag saknar honom väldigt. Vad tråkigt att din man inte vann kampen mot cancern..jag förstår att det måste kännas tungt, vissa dagar mer än andra. Tur att du har resten av din familj i alla fall. Och branden..herregud, räckte det inte med sorgen!!! Men livet måste gå vidare vare sig man vill det eller inte…det kommer alltid en ny morgondag med nya möjligheter…och jag tror att du innerst inne är en väldigt stark kvinna. Ha en ljus framtid. Kramen…

    • vindvittra said,

      19 oktober, 2013 den 04:29

      Ja Babbi jag förstår att det känns tungt och saknaden går som i vågor. Man tror att man klarar det bra och så när man minst anar det så blir sorgen åter övermäktig! Men vi klarar det ska du se, det är bara att härda ut försöka fylla dagen med olika göromål ,försöka finna trevliga stunder och se det fina i dagen. Naturens skiftningar kanske en stjärnklar natt då månen lyser stark och kall. eller gryningsljuset som spricker upp och tränger igenom dimman tina bort kylan för några timmar under dagen


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: